Hipp hipp hurra!

Nu har jag varit vegan i en hel månad. Hurra för migd! Det känns som att det har gått jättesnabbt samtidigt som jag upplever att det var länge sen jag åt animalier. Livets komplexitet, ni vet.

Iaf, jag mår bra och tycker att det hittills har varit en lätt transition. Jag har inte haft några större setbacks, om ens några. Jo, kanske i kväll när jag trött och hungrig längtade efter mozzarellapizza... Å andra sidan vet jag inte om jag skulle gilla smaken om jag väl åt en. Dessutom såg jag i förra numret av Vego (värst vad jag tjatar om den tidningen hela tiden, skärpning utlovas) ett recept på vegansk, hemgjord mozzarella... Det återstår att testa.

Apropå testning så har jag inmundigat två prisade vegangrejer i det senaste som jag tänkte skriva om. De är båda i kategorin "animalieimitationsprodukter", vilket jag egentligen inte använder så mycket i min kosthållning. Samtidigt har jag dock inget större problem med att äta nåt som liknar grisrumpa så länge det är en vegetabilisk produkt.

Sk*nkan jag testat kommer från det i veganska kretsar prisade företaget Astrid & Aporna. De är baserade i Malmö och importerar en mängd matvaror som är just animalieimitation. De har ett stort sortiment av smältbar ost, fakekorv, cream cheese och andra grejer, ofta baserade på soja. Just den sorten som jag nu prövat heter Rökt Sk*nka. Den kommer färdigskivad i ett litet paket med gullig etikett, kännetecknande för alla A&A:s produkter. Jättegod är mitt omdöme! (Och ja, jag är så pass trött att mitt förråd av fyndiga adjektiv har sinat, därav den korta recensionen.)

Den andra produkten är den falska parmesanen Prosociano från Violife. Violife vet jag inte så mycket om, mer än att vissa av deras veganska ostar lovordas i vegokretsar. Den här osten är rätt ny, och jag hittade den i hälsokosten Gröna Boden, vid Vasaplatsen i Göteborg. Liksom parmesan är den dyr: 59 kronor för 235 g.

Jag är dock inte övertygad om Prosocianos storhet. Visst, jag känner för en sekund igen en parmesanliknande smak, men den försvinner snabbt. Den är lite torr som parmesanen kan upplevas men där slutar likheterna. Istället tar den traditionella sojaostsmaken över, och den är jag inte överdrivet förtjust i. Så det blir till att fortsätta med den mycket godare (men kanske inte mer parmesanlika) flingosten från Minimalist Baker. Den kan jag verkligen rekommendera!

Nu ska jag se på tv och sukta efter choklad som jag naturligtvis inte har hemma...