En av de vanligaste frågorna, tror jag, som en får som vegan är: "Men måste du inte äta en massa tillskott då?". Folk har, vilket jag tror att vi alla känner igen, en bild av att en vegetabilisk kost innebär stor risk för en mängd bristsjukdomar. Faktum är att det i mångt och mycket är tvärtom: en vegansk kost skyddar mot flertalet vanligt förekommande diagnoser, såsom en del cancertyper och hjärtkärlsjukdom. Jag tänker inte gå in på det mer här, för det är ett stort ämne, men jag kan rekommendera den nyfikna att gå in på Läkare För Framtidens
hemsida och läsa mer där. De gör ingen egen forskning utan refererar helt enkelt resultaten av stora studier, i många fall metastudier som kan ge en bra indikation på det vetenskapliga kunskapsläget.
Men i alla fall, det jag skulle skriva om idag är kosttillskott, så åter till det ämnet. Som vegan finns det egentligen bara ett ämne som en måste tillföra kroppen vid sidan om hälsosam mat, och det är
vitamin B12. Det är centralt för bildandet av blodkroppar och för nervsystemet. Vitaminet finns i animaliska produkter så det säger sig självt att en vegetabilisk kost har svårt att tillgodose kroppens behov av B12. Vid långvarig brist så riskerar kroppen att få blodbrist, vilket är allvarligt. Det finns även en speciellt typ av blodbrist, så kallad
perniciös anemi, som en måste behandla livet ut om en får. Som ni förstår är det alltså mycket viktigt att få i sig vitamin B12.
Intressant nog så minskar kroppens förmåga att ta upp vitamin B12 med åldern, så det är inte bara veganer som kan behöva tillföra det via tillskott, utan även gamla personer. Så mycket för tanken att allätare får i sig allt de behöver via sin kost...
Den svenska rekommendationen för vuxna, icke-ammande personers intag av B12 är 2 mikrogram (ug) per dag enligt Livsmedelsverket. Läkare För Framtiden säger dock också att en kan ta en
veckodos, som i.s.f. bör ligga på 1000 ug. Det låter i mina öron lite högt om en jämför med den rekommenderade dagsdosen men vad vet jag. Jag var inte så insatt i frågan när Partnern köpte hem vitaminet så just nu äter jag veckodosen två gånger i veckan, vilket kanske låter lite mycket, hm, jag får nog se över detta... (Jag får återkomma i senare inlägg om jag justerar dosen.) Dock bör sägas att överskott av B12 lagras i levern och kan räcka i flera år, så en kissar alltså inte bara ut överskottet.
Det B12-tillskott jag tar är av märket
Holistic och innehåller metylkobalamin istället för den vanligare formen cyanokobalamin. Enligt tillverkaren så är det förra den formen av B12 som är aktiv i kroppen, och som kroppen alltså omvandlar från cyanokobalamin. (Det är dock företagets utsaga som jag inte har kollat upp - nån som vet om det stämmer?) Deras tabletter är på 1000 ug och innehåller även 400 ug folsyra, ett annat ämne som är viktigt för blodbildningen. Rent praktiskt är tabletten en sugtablett som alltså inte ska sväljas hel. Jag tycker att den är god, den smakar lite äpple och lite sött, men det kan säkert vara olika från person till person. En burk kostar ungefär 180 kr och räcker alltså väldigt länge.
Ett annat vitamin som är viktigt, men inte speciellt för veganer, är
D-vitamin. Egentligen bildar huden D-vitamin genom kontakt med solen, samt att vi får i oss det via maten, men då vi har ett rätt mörkt vinterhalvår rekommenderar Livsmedelsverket vissa grupper att ta tillskott.
Verkets rekommendation för vuxna är 10-20 ug per dag beroende på hur stor personens exponering för solen är. Man har nyligen höjt rekommendationen efter att det visat sig att den skandinaviska befolkningen får i sig för lite av ämnet i kosten för att bibehålla nivåerna under vintern. För lite av D-vitamin kan ge benskörhet och ökad dödlighet.
För att komplicera det hela så gäller Livsmedelverkets rekommendation så kallat D3-vitamin eller kolekalciferol. Det finns ytterligare en form av vitaminet, D2 eller ergokalciferol, som är den form som finns i svampar medan D3 mestadels finns i animaliska produkter. Det är D3 som är den fysiologiska formen, enligt Livsmedelsverket, och alltså den form av D-vitamin som bildas i huden. "Bioaktiviteten är lägre för vitamin D2" skriver Livsmedelsverket, men jag har inte riktigt kunnat klura ut exakt vad det innebär (någon som vet?). Jag drar dock slutsatsen att D3-vitaminet är mer potent för kroppen än D2.
Det som gör det lite jobbigt för oss veganer är att det är mycket lättare och billigare att få tag på D2-formen. Men det finns några vegetabiliska märken av vitamin D3. Den jag äter säljs under namnet
Vitashine by Vegetology.
Enligt Clearlife så utvinns Vitashines D3 ur ekologisk lav. Den är märkt med The Vegan Societys logga. Deras produkt innehåller 1000 iu, vilket motsvarar 25 ug, alltså lite mer än Livsmedelverkets rekommendation. Tabletten ska tas med mat och kan sväljas hel eller sönderdelas i munnen. Den smakar lite sött men i övrigt väldigt litet. En burk innehåller 60 tabletter och ska alltså tas en gång om dagen. På grund av att den tas mycket oftare än B12-tabletterna så blir den också mycket dyrare per dag, men det känns skönt att veta att jag tillgodoser mitt behov av ett så viktigt vitamin. Det går också att köpa flerpack till ett billigare styckpris både hos Clearlife och på märkets egen hemsida.
Slutligen vill jag nämna en vegansk variant av en produkt som är till för oss som har
sköra naglar och/eller tunt hår.
Hår, Hud & Naglar av
Skip Nutrition heter den. Tittar en på innehållsförteckningen kan en säga att det är en multivitamintablett, som jag generellt egentligen är rätt skeptisk mot, men jag har fått starkare naglar sen jag började med den här produkten. Jag började med den innan jag blev vegan så jag hade nog räknat med att få sluta med den nu, men då jag mejlade företaget blev jag glatt överraskad att få svaret att tabletterna är helt vegetabiliska. Man tar två om dagen tillsammans med mat, och de sväljs hela. Smakar inget speciellt.
Puh, detta blev ett långt inlägg! Nu är jag nyfiken på att höra dina åsikter och om du äter något kosttillskott. Av vilken anledning och vilket märke isf?
