Malmö i stora lass

Nu tänkte jag skriva lite mer om Malmö. Det var fint att vara där, så här en grådaskig och regnig helg i slutet av november. Vi käkade mycket gott och handlade prima veganvaror.

Förutom Satori, som jag ju redan skrivit om, intog vi mat på Hagen, fikade på Barista samt handlade på Astrid & Aporna.

Först hade vi tänkt äta på Kao's, som vi läst mycket gott om, men jag var superhungrig (och grinig därefter...) så vi landade på Hagen, som vi gått förbi en stund tidigare och som jag uppmärksammat serverade en Oumph!-burgare. Så vi gick tillbaka dit och mycket riktigt gick det att få denna måltid i vegansk tappning. Enligt beskrivningen skulle det vara en burgare med "picklad pak choi, gari gari, böngroddar, auberginröra & chili" som serveras med kålsallad. Mycket gott på en gång alltså.

Som ni kan se av bilden bredvid var det rejält med mat som kom in. Oumph-köttet var väldigt gott och smakrikt, och hamburgerbrödet gick inte heller av för hackor med sin surdegsaktiga seghet. Tyvärr var bönröran kall, vilket drog ner betyget. Nån kålsallad såg jag inte röken av och inte aubergineröra heller, men det vi fick in var gott ändå. Framför allt gladde det mig att en fick mycket mat så att vi kunde bli ordentligt mätta. Jag skulle säga att betyget blir 3,5 stjärna av fem stjärnor, bara för att ge er en idé om mitt intryck av maten. Den vackra och lagom avskalade miljön drog kanske upp betyget lite; notera de vackert slipade fönstren på miljöbilden ovan.

Sen ville vi ha kaffe, och vad kunde då passa bättre än ett veganskt saffransknyte á la Barista? Det var riktigt bra och lagom sockrigt. Kaffe på Barista är nästan alltid gott också, det enda som stör mig är att åtminstone tidigare på Barista på Stockholms centralstation så tvingades en betala fem spänn extra för att få sojamjölk. Jag kunde dock inte notera det på kvittot från Malmö, så kanske har de tagit bort denna irriterande merkostnad för veganer? Eller så är havremjölk billigare?

Innan vi for hem igen till Bästkusten så gjorde vi förstås också ett stopp hos det skånska veganmeckat nummer 1: Astrid & Aporna-butiken. Den är bara så himla bra! Alla deras varor är vegetabiliskt baserade, mycket är ekologiskt, och ofta har de saker nedsatta p.g.a. kort bäst-före-datum eller liknande. När vi var där fanns det finfin choklad med fyllning för ynka fem kronor styck. Tyvärr förtogs billighetskänslan något när vi kom hem och insåg att vi fått betala 68:- för en färskpasta som skulle kostat 20:- men men, i det stora hela gjorde vi ändå fynd. Så missa inte om du är i Malmö!

Den här veckan är jag ganska upptagen så det återstår att se hur mycket jag hinner blogga. Men om vi inte hörs innan dess så vill jag passa på att önska er en fin andra advent!

UPPDATERING: Efter att ha hört oss till Astrid & Aporna var de jättegulliga och skickade ett presentkort på hundra spänn till oss så det är verkligen inga sura miner här inte. Tummen upp för god kundservice! 

Äta ute: Pizza på Satori!

Helgen har tillbringats till största del i Malmö, denna fina, stora småstad (eller lilla storstad om du nu föredrar det) längs med Skånekusten. Som vanligt åts det och dracks det en hel del, och jag kommer att återkomma till fler ställen vi bevistade, men jag är bara tvungen att slänga in ett snabbt inlägg om vår avslutande lunch på Satori.

Enligt obekräftade rykten är Satori Malmös motsvarighet till Göteborgs egna cafékedja no 1: Condeco. Och som jag förstått det är det Condecos ägare som satsat på ett nytt cafékoncept, men skillnaden mot Condeco är att Satori verkar vara rakt igenom (lakto-ovo-)vegetariskt. Så himla bra idé - varför har ingen kommit på det tidigare? Vem behöver kött när det finns vego liksom? ;-)

I alla fall, vi besökte Satori på nån slags fika-kulmen-tid: en söndag eftermiddag. Tre stressade baristor/servitörer/pizzamakare/städare stod bakom disken och levererade den ena latten efter den andra pizzan. Vi fick vänta 25 minuter på vår pizza, ingen hade tid att rensa borden och jag vet fler än en person som gick fram till disken och undrade var tusan maten var nånstans. Detta hade gjort mig grinig, om det inte var för faktumet att pizzan, när den väl anlände, var GUDOMLIGT god.

Varför då, undrar nu vän av ordning. Jo, det ska jag berätta: 1. degen var härligt krispig och tunn, 2. tomatsåsen var jättebra, och 3. fyllningen var en riktigt smaskig blandning av nötpesto, fina kalamataoliver, fräsch ruccolasallat, goda tomater samt lite lagom veganost. Dessutom var det en rejält tilltagen pizza för att serveras på café. (Ursäkta de taskiga bilderna; jag var uppenbarligen för hungrig för att se till att det fanns skärpa när jag fotade...)

Denna pizza slår alla veganpizzor jag smakat hittills. Vilket kanske inte säger så himla mycket om jag tänker efter, men ändå: Satori är nummer 1 i min pizzabok från och med nu. Så är ni i Malmö och vill käka god, enkel mat skulle jag definitivt rekommendera Satori, bara du har lite tid till att köa och vänta på maten. Inte billigaste stället direkt men ändå: en lunch/middag för 98 spänn på stan är ju faktiskt helt ok, eller hur?

För övrigt har de också någon glasnudelsallad samt en soppa som är vegansk, som jag får testa nästa gång jag är i stan. Tills dess får vi hålla tummarna för att fröken Olsson bestämmer sig för att ta med konceptet Satori till Göteborg.

Hoppas att ni har haft en fin helg! Kram

Förresten...

...Domslutet mellan Oatly och Svensk Mjölk kom ju häromveckan. Oatly förlorade och tvingas nu sluta använda vissa reklamcitat som man gjort till sina, bland annat detta:

Bläh, säger jag, som inte kan fatta hur domstolen tänker. Men men, Oatly verkar ju inte ge upp och då gör inte jag heller det.

(Om domslutet däremot hade inneburit att jag inte längre kunnat få min iKaffe, då vet jag inte vad jag hade gjort. ;-))

En present till mig själv och världen

Fick hem nya numret av Djurens Rätt (medlemstidning för - just det! -förbundet Djurens Rätt) i eftermiddag. Det är ett av de organisationsmagasin som jag verkligen tycker om att få hem och gärna sträckläser hela av. Det är nämligen bra strukturerat med lagom långa reportage samt annan information som verkligen är relevant för mig i min vardag.

Det finns dock en nackdel med magasinet, och det är att det är lätt att känslorna går igång och tårarna kommer. För att det kan kännas så hopplöst - djurutnyttjandet är så överväldigande stort och hemskt.

Men den här gången har jag inte alls lika dåligt samvete över ämnet som jag tidigare haft. Varför inte? Jo, för att jag blivit vegan.

För att jag tagit ställning för att få ett slut på det vedervärdiga och onödiga lidande som djur utsätts för i "livsmedelsindustrin".

För att jag i alla fall försöker minimera mitt bidrag till ett djurutnyttjande som jag på allvar tror kommer minska radikalt i världen på sikt.

För att jag inte längre känner mig tudelad kring att teoretiskt dela veganismens värderingar men praktiskt sett inte klara att leva efter dem.

Jag är stolt över mig själv. Jag är inte perfekt men att försöka leva så veganskt som det bara går är något som jag verkligen bär i mitt hjärta.

Att bli vegan är den bästa present jag gett till mig själv på väldigt, väldigt länge.

 Nu ska jag gotta ner mig med tidningen tillsammans med mitt favoritté. Hoppas att ni också får en fin kväll!

Äta ute: Frukost Hotel Quality Winn

Hej alla ni!

En vecka har gått sin kos sen jag senast skrev, en synnerligen dålig vecka som jag vill lägga bakom mig så fort som möjligt. Jag har dock gjort några roliga saker, varav - som ni som följer mig på Instagram @veganforvandlingen redan vet - besöket på den veganska hotellfrukosten på Hotel Quality Winn var en. Jag utlovade en liten recension här på bloggen av det besöket, så här kommer den.

Hotellet ligger vid motorvägen i Backa, så det är ett litet projekt att ta sig dit, men det gick lätt med ett bussbyte. Jag hade verkligen jättelåga förväntningar på själva stället - jag tänkte att det skulle vara gammalt, slitet, billigt och ruffigt. Så döm om min förvåning när både entrén och matsalen var mysiga och fint inredda. Frukostrummet var dessutom ganska tyst med avgränsade miljöer, vilket jag verkligen uppskattar efter att ha intagit frukost i somras på ett extremt bullrigt hotell i Köpenhamn.

Så vad är då deras vegangrej? Jo, de kör under november månad en speciell del av frukostbuffén som vegansk. Av bilden här ovan ser ni att det kallas "30 Day Vegan Challenge". Skylten stod precis vid ingången till frukosten, så få missade det nog. Sen var det nog färre icke-veganer som faktiskt testade den men det är ju en annan sak. Det var i alla fall några grupper veganer till där i lördags, så hotellet har nog vunnit nya frukostgäster med denna satsning. Medlemmar i Djurens Rätt får dessutom 25% rabatt på inträdet, som då blir 83 kronor.

Tyvärr så tyckte jag inte att frukosten var fantastisk. Där fanns pannkakor, grönsaker, tofuröra och bönor i tomatsås förutom yoghurt samt de kalla rörorna som bl.a. var hummus, paprikaröra, tofucurryröra, aioli, räkröra. Det låter ju jättegott men sakerna var dåligt kryddade och saknade framför allt salt. Till exempel aiolin smakade väldigt lite vitlök. Den enda röra som föll mig i smaken var den med oliv och paprika, och den var just ordentligt saltad.

Pannkakorna var lite degiga. Jag saknade också färskost att ha på mackorna. Det fanns havremjölk till kaffet men inte min älskade iKaffe, snyft.

Sammantaget skulle jag säga att det är ett berömvärt försök till veganisering men att de får ta i lite mer nästa gång. Varför inte vegansk vispgrädde till pannkakorna? Och nån god gröt eller müsliblandning? Veganer vill inte bara ha hälsomat utan vill också bli bortskämda!

Äta ute: Koloni Biblioteksgatan

Dagarna går snabbt nu. I helgen var jag i Stockholm för att bevista filmfestivalen där, och passade då på att besöka det lilla hålet Koloni på Biblioteksgatan 5. Det är en gullig liten oas mitt bland alla söndershoppade övre medelklassmänniskor som rör sig runt Stureplan/Norrmalmstorg.

Jag visste inte det när jag var där, men Koloni är en grupp på fem matställen, varav det stora verkar ligga lite utanför stan, i Saltsjö-Duvnäs. De fokuserar på ekologisk, ren mat med ett kompliment av raw food.

Koloni på Biblioteksgatan är rätt litet och har som största problem att det saknar kundtoalett, vilket kan bli rätt jobbigt. I mitt fall kom jag just från en tvåtimmars filmvisning och tänkte när jag kom ut från biografen: "Jag kan lika gärna gå på toa på lunchstället som att stå och köa här". Tji fick jag, som efter lunchen fick rusa till närliggande Mood-gallerian och sneaka in på deras gratistoaletter. Men men, bortsett från detta så är det här stället riktigt trevligt bara en kniper en sittplats.

Menyn kan du läsa här. Partnern tog en rå burgare medan jag satsade på skålen med quinoa och mango. Den var från början inte vegansk, men jag bad dem bara ta bort fetaosten och fick en halv avokado till istället (mums!). Det ska dock sägas att dressingen innehåller honung (och här får jag komma ut som honungsätare...), så äter du inte det är det kanske bättre att välja en annan rätt. I alla fall var det jättegott och kändes som ett överkomligt pris (110:-) för att vara sådan mat på ett sådant ställe. (Ja, jag har hiskeliga fördomar om hur dyrt allt är i hufvudstaden.)

Efteråt tog Partnern en rooiboslatte och jag en havredito. Det var riktigt gott, och jag som inte fått kaffe på mer än 24 timmar var väldigt nöjd.

Kort och gott ett riktigt trevligt ställe som jag gärna satsar på att besöka på andra platser i Stockholm. 

Hoppas att ni också haft en trevlig helg!

Middag: Bönchili med chipotle och havrefraiche smaksatt med koriander

I mitt inlägg häromdagen nämnde jag ju att jag har ett favoritrecept på bönchili. Nu tänkte jag att jag skulle posta receptet. Det är från början taget från en lakto-ovo-vegetarisk kokbok vid namn Veggie! Hundra inspirerande recept för alla årstider som nog inte finns att få tag i längre. Tur då att jag har ändrat lite i receptet och postar det här vegan style! Till höger kan ni se kokboken på dess originalspråk.

Receptet är rätt enkelt. Det går naturligtvis att ha nån form av matgryn till, t.ex. bulgur, men jag tycker att chilin är tillräcklig som den är med sin créme fraiche till, och kanske ett gott bröd, så det är inte nödvändigt.

+ 4 msk rapsolja

+ 2 gula lökar

+ 2 paprikor

+ 3 vitlöksklyftor

+ 1-2 msk chipotlepasta, t.ex. Santa Marias Tex Mex-variant

+ 1 msk malen spiskummin

+ 1 msk malen koriander

+ 800 gram svarta bönor (typ två burkar)

+ 800 gram krossade tomater (typ två frp)

+ 3/4 dl äppelcidervinäger

+ 1/2 dl agavesirap eller annat honungssubstitut

+ 300 g majskorn

+ ev några dl grönsaksbuljong

+ 2 dl havrefraiche

+ 3 msk frusen/färsk koriander

+ skal & saft från 1 lime 

Ta en 5-litersgryta. Hetta upp oljan på ganska hög värme. Hacka löken, vitlöken och paprikan fint och vänd ner i grytan tillsammans med chipotlepastan. Sjud 5 minuter tills det börjar bli mjukt. Tillsätt sedan spiskummin & malen koriander och rör runt under 1 minut. Slå så i bönorna, krossade tomaterna, vinägern, sirapen och majsen och rör runt. Vid behov tillsätter du buljong men tänk på att det hela ska bli en ganska tjock gryta, och inte en soppa. Låt koka på medelvärme i ca 15 minuter. Under tiden blandar du ihop havrefraichen med koriandern och limen i en skål. Det ska bli syrligt men inte alltför surt. Färdigt!

Kom nu ihåg att jag blir jätteglad av din kommentar på receptet ifall du lagar det! Peace out!

Äta ute: Open New Doors

Jag har varit och ätit på Open New Doors på Tyska Bron här i Gbg flera gånger men av någon anledning inte skrivit om det tidigare. De öppnade nån gång i somras och har snabbt blivit en favorit för veganer, raw food-folk och andra som uppskattar ren mat och naturviner. De kör mycket raw food och helt veganskt. Stället är litet, särskilt på hösten, eftersom utomhusplatserna är fler än de bakom glasväggar, men det är väl värt ett försök att ta sig dit de få minutrarna från Brunnsparken. Om det skulle visa sig vara fullt så ligger ju Västra Hamngatan med alla sina fik inte särskilt långt bort.

Men iaf, Open New Doors är helt klart ett välkommet tillskott till centrala stans veganvänliga-fik-lista. Här kan en käka lunch och middag, men att ta en fika är minst lika bra för de har så fantastiska tårtor! Utbudet varierar från dag till dag men jag har svårt att tro att någon blir besviken. Jag tycker mig till och med ana att det brukar finnas tårtor utan de ack så allergivanliga nötterna, som annars brukar vara överrepresenterade inom raw food.

Det här stället är så nära en full pott alltså. Det enda jag har att klaga på är att det är trångt pga lokalernas storlek men det vägs med råge upp av att det på soliga dagar är ett fantastiskt läge med vattnet som kluckar under en och fin utsikt mot Stadsmuseet etc. Sen kan det också vara lite kaos i köket när det är fullt hus men det gör att en får öva på tålmodighet.

Det återstår att se om OND kan vara öppet året runt eller om det, som ryktena säger, kommer hålla stängt några månader med början från nyår. Så här när en är omsluten av novembers grå dimma är det fint att föreställa sig uteserveringen badande i ljus någon gång i maj med en chokladtårta framför sig och trevligt sällskap. Mmm...

Vegan Must Have #3: Såser och annat gott

En gång i tiden trodde jag verkligen att det måste vara jättetråkigt att äta vegansk mat. Jag hade totalt köpt bilden av en vegan som plockar det vegetabiliska ur svensk husmanskost, och försöker överleva på det. Tänk er själva: potatis, lite grönsallad, några tomater... Usch. Inte konstigt att bilden av ett benrangel formar sig på näthinnan.

Jag kan inte säga när bilden byttes ut mot något annat, men numera är jag i alla fall mer välinformerad. Vegansk, samtida mat plockar - vad jag har märkt - inspiration och ingredienser från en massa av världens kök. Det finns inte en vegansk kosthållning, utan det finns lika många som det finns veganer!

För den som inte har så stor koll på internationella influenser, och gärna vill börja käka mer kinesiskt, mexikanskt, vietnamesiskt, italienskt etc. så tänkte jag ge lite inspiration i form en presentation av vad för grejer som befinner sig i Partnerns och mitt såsskafferi. Here goes...

Som ni ser av bilden ovan så börjar det bli en rätt diger samling oljor, vinäger, sötningsmedel och heta röror i vårt skåp. En del använder vi flera gånger i veckan, medan annat kan bli stående ett halvår i taget utan att röras. Det känns dock bra att ha allt hemma, för vissa såser går inte att få tag på genom min lokala mataffär utan måste inhandlas i mer internationellt inriktade matbutiker.

Först ut i presentationen är oljor tillsammans med matlagningsvin. Till vardags steker jag i rapsolja, medan jag försöker att mer sällan upphetta den kallpressade olivoljan. Varför då detta? Jo, fetterna i rapsen tål uppvärmning bättre än kallpressad olivolja, och dessutom är den förra vanligtvis mer närodlad och har lägre pris. Sesamolja använder jag som smaksättare i asiatiska rätter och ibland som stekmedel. Matlagningsvinerna är avalkoholiserade viner, en vit och en röd, som blir billigare att använda än att köpa finviner från Systembolaget. Självklart kan en få en bättre smak av finare viner men till vardags duger detta gott. Vad vore en risotto utan (matlagnings)vin? Något mycket tråkigare, vågar jag tro.

På nästa bild har vi risvinäger. Den är oersättlig i tillagandet av sushiris, och även till vissa asiatiska, kalla såser. Sen har vi min omistliga favorit: tamarin! Det är en riktigt fin, japansk sojasåssort som lagrats länge och därmed är rätt dyr. Denna kan användas till allt, men ibland kör jag den billigare varianten som ni också ser på bilden. Även den är en ljus, japansk soja med stark sälta. Så himla gott!

Agavesirap kan en skriva mycket om. Vissa inom hälsobranschen gillar den inte (Jag säger inte att källan är bra men den illustrerar vad vissa anser.), men jag tycker att den är en ok ersättare för honung. Agaven är mycket sötare än honung skulle jag säga så en behöver inte direkt slösa.

På fjärde bilden (till höger) ser vi en samling vinäger. Balsamvinäger använder jag till salladsdressingar, likaså vitvins- respektive rödvinsvinägern. Ärligt talat vet jag inte om den senare ens har öppnats - så sällan använder vi den.

En annan vinäger som sällan används är den bakre flaskan med gul etikett: sherryvinägern. Jag köpte den för en hutlös summa pengar för att ha till ett recept, och försöker nu tänka att resten bara blir bättre med åren... Nä, skämt åsido så tycker jag att det känns fint att ha den även om jag inte ens minns vilket recept jag använde den till.

Äppelcidervinäger må verka trist men den används mer flitigt än en kan tro. Partnern och jag har ett favoritrecept på bönchili med chipotle, äppelcidervinäger m.m. som är fantastiskt (som jag ska lägga upp någon gång). Underskatta inte äppelvinäger med andra ord.
 

Slutligen har vi en gruppbild (say vegan cheese!) på några av mina favoriter. Tamarindpasta är en syrlig, koncentrerad röra som används inom sydostasiatiska curryrätter. Hoisinsås är söt sås gjord på sojabönspasta och med lite chili i; klassiskt sett används den till Pekinganka men hemma hos oss används den till alla möjliga asiatiska grytor etc.

Och nu kommer vi till min uppseglande favorit srirachasåsen. Det är en rätt stark, thailändsk sås gjord på chili, vinäger, vitlök, salt och socker. Ofta blandar jag denna med sojasås m.m. till en god marinad för tofu etc. Jag blir hungrig bara jag tänker på det faktiskt.

Hoppas nu att ni har fått lite inspiration till ert eget köksförråd. Jag lovar att framöver återkomma med recept på lite olika rätter som innehåller några av ingredienserna jag nämnt ovan. Om ni har nåt förslag på nåt jag ska köpa in så tar jag mer än gärna mot veganska förslag; lämna isf en kommentar nedan.

Ha nu en fin lördagkväll!

UPPDATERING: Jag glömde ju att introducera er till Liquid Smoke respektive Umeboshivinägern! Den förra är helt enkelt vatten som gått som ånga genom hickoryträ och därmed fått den karakteristiska hickorysmaken och -doften. Underbar att ha i mexikanska- eller sydstatsrecept, särskilt på grillat. Och Ume Plum Seasoning är en vinäger som gjorts på vattnet från när umeboshi-plommon lagts in i salt. Det är en syrlig vätska som används i såser, salladsdressingar och liknande. Jag har ännu inte testat denna vad jag minns men ser fram emot det.

Vegan Must Have #2: Baljväxter

Nu var det ett tag sen jag började min påtänkta serie Vegan Must Have. I det första inlägget skrev jag ju om iKaffe, som är min älskling och en sak jag vill ha i min vardag. Sen dess har jag funderat på andra saker som känns som "måsten" att ha i mitt liv. Jag kom inte på så mycket, förrän en lampa plötsligt lyste upp i mitt huvud igår och jag kom på det självklara: baljväxter.

Baljväxter är ju inget sexigt eller nytt fenomen på veganhimlen. Det är förhoppningsvis så självklart att äta böner, ärtor och linser att det kanske är onödigt att skriva om, men utifall att ni har missat något i ämnet så tänkte jag skriva lite om denna must-have och ge tips och så.

Så vi börjar från början med frågan: vad är baljväxter? Wikipedia upplyser mig om att denna grupp egentligen heter ärtväxter, och omfattar en stor grupp arter (18000 stycken!) som alla har det gemensamt att de har blommor med fem blad och att fröna ligger i en skida som kallas balja - hence the smeknamn! Sen blir det mer intressant - visste du t.ex. att lupiner är en ärtväxt, liksom klöver och gullregn? Det hade jag ingen aning om. Inte heller visste jag att jordnötter räknas till släktet.

En viktig egenskap som ärtväxter har är att de kan fixera kväve i jorden och därmed göra om dem till kväveformer som blir till näringsämnen för det som växer i jorden. Vad jag har hört så är detta något som används bland bönder för att göra jorden mer näringsrik. Det är alltså bra både för människan och för andra sorters växter att vi käkar baljväxter!

Ok, nog med det biologiska nu! Nu går vi över till att snacka bönor och linser i kosten. Varför ska en då käka såna grejer? Tja, det uppenbara svaret är att dessa är bra källor till protein. Det är det svaret en ofta får, särskilt kanske som vegetarian/vegan. Men det är faktiskt inte bara för växtbaserade kosthållare som baljväxter är excellenta, utan för alla. Varför det? Jo, för att baljväxter innehåller en bra mix av protein, kostfiber samt vitaminer och mineraler. Dessutom så kan vi föda otroligt många fler personer på jorden om vi skippar köttet och istället använder kofödan - baljväxterna - till att göra mat på direkt.

En viktig aspekt av ärtväxter är att de innehåller fytonäringsämnen, eller antioxidanter som de också kallas. Dessa är ännu inte helt kartlagda i alla sina aspekter, som jag har förstått det, men vad vi vet är att antioxidanter hjälper till att reducera stress och inflammation i kroppen, och inflammation börjar i allt fler studier ses som en stor faktor till sjukdom och ohälsa. Jag skulle kunna ägna flera inlägg åt att skriva om bara detta men nöjer mig här med att bara nämna denna aspekt.

Sammantaget finns det alltså flera skäl till att öka sin konsumtion av baljväxter (och minska intaget av animalier): hälsomässiga-, miljömässiga-, etiska- samt fördelningsskäl.

Så, om en då vill börja käka bönor och linser, hur gör en då? Det enklaste är förstås att köpa färdigkokta bönor på tetra eller burk. Idag finns ett ganska stort sortiment av dessa på välsorterade mataffärer, och det finns även ekologiska bönor. På sikt blir detta dock ganska dyrt, så jag rekommenderar att en köper torkade bönor på påse och kokar själv.

Hur gör en enklast om en vill göra på det sättet? Jo, jag rekommenderar att en köper och blötlägger 1 kg bönor på en gång. Du behöver en 5l-bunke och en dito gryta/kastrull. Lägg bönorna i blöt åtminstone 10 timmar i bunken, gärna över natten. Häll sedan av blötläggningsvattnet och lägg över bönorna i grytan. Häll på kallt eller uppkokat vatten (från en vattenkokare) och låt koka upp. I det här läget har du två val för att minska mängden gasskapande ämnen: antingen skummar du av vattnet med en sked och fortsätter koka i samma vatten, eller så kokar du upp nytt vatten i vattenkokaren och byter ut vattnet när bönorna kokat i 5-10 minuter. På detta sätt minimerar du mängden gas i baljväxterna. Jag har ingen vetenskaplig grund för detta tips, utan det är helt enkelt något jag läst hos typ Risenta eller Friggs.

Ofta står det på bönpaketen att en behöver koka bönorna i 40 minuter för att de ska bli mjuka. Det har sällan hänt mig; ofta går det mycket snabbare än så. Men så kokar jag kanske på högre värme än tillverkarna har tänkt sig? För mig brukar det ta 20-30 minuter.

Oavsett hur lång tid det tar så är mitt tips detta: när du kokat klart och hällt av vattnet sköljer du bönorna i kallt vatten för att förhindra att de blir ännu mjukare. Sedan låter du dem svalna något, därefter skopar du upp lagom mängd för en middag i 1l-plastpåsar. Sug ur luften, slå en knut och frys in! (Totalt blir det kanske 8-10 påsar om du tänker att varje påse ska räcka till 3-4 måltider.) Tadaa, nu har du färdigförpackade bönor att bara ta ur påsen och slå hett vatten på, så har du färdigt till varje måltid. Bra, va?!

Oj, detta blev ett långt inlägg. Grattis om du kom ända hit! Hoppas att du lärde dig något vettigt på vägen. ;-)

Go Emma!

Det har varit tyst på bloggen nu i flera (alltför många) dagar. Jag har varit nere över dåliga nyheter som jag fick för några dar sen, och har lite svårt att hämta mig. Höst och vinter är dessutom inte min grej; jag märker hur motgångar blir större och livet mörkare inombords. Jag ger upp tillfälligt men jag kommer alltid tillbaka i alla fall.

En sak som dock lyste upp min morgon och gjorde mig varm inombords är ett inlägg på bloggen Make It Last. Det är en hållbarhetsblogg med mycket fokus på mode, men ibland slinker det igenom andra grejer. I det aktuella inlägget skriver grundaren Emma Elwin om hur samhället har tagit kors liv och gjort industri på det. Hon nämner också om att hon nu blir vegan efter några år som vegetarian, och uppmanar läsarna att fundera över vad de vill bidra till med sina kostvanor. Jag blev jätteglad, eftersom jag ofta upplever att hållbarhetsfokuset nästan alltid lämnar ute djurindustrins påverkan på miljön.

Så Emma, tack för att du lyfter den här (obekväma) frågan och öppnar människors ögon. Du är bäst! Och lycka till med veganismen!